En väg full av robotar

En väg full av robotar
 
Dr Anders Sandberg vid Oxford University och forskningschef på Tankesmedjan Eudoxa, delar här med sig av hur ny teknik inom en snar framtid kommer att göra bilen till en smart robot. En som går på autopilot och kommunicerar med andra bilar, den personliga kalendern och Vägverket. Och vi är snart där. För inte så länge sedan installerade Stockholms bilister en transponder på vindrutan inför försöket med trängselavgifter.

Att moderna bilar blir allt mer digitala är ingen nyhet, men trenden har långtgående konsekvenser som kommer att innebära att bilar går från att vara verktyg till att bli robotar. Här är sju tänkbara följder av de tekniker som är under utveckling:
 
Slumpresande
För utflykten, bröllopsdagen eller bara för att komma bort, kommer man att kunna låta bilen själv välja destination. Bilen vet vad föraren och eventuella passagerare gillar, hur de mår och vad tillfället är. Den vet också var man har varit och inte varit. (En vän och hans fru gör denna typ av slumpresor varje bröllopsdag – fast då på ett mer analogt tillvägagångssätt.)
 
Betala för grönt
Smarta bilar kan kommunicera med trafiksystemet och förhandla sig till grönt ljus. (Tekniken finns redan för utryckningsfordon och stadsbussar). Bilister som vill fram snabbare kan betala en mindre summa och trafikljusen prioriterar dem en aning högre. Bra inkomstkälla för vägverket och ett skäl att åka efter stressade affärsmäns bilar.

 
Bilstim
På samma sätt som fiskar och landdjur grupperar sig för att ta skydd och samarbeta i jakten på föda, kan framtidens smarta bilar bilda – inte bara kolonner (dvs bilköer), utan självorganiserade flockar. Under långresor på motorvägen får man tillfälliga grannar. Barnen kopplar upp datorspelen mot grannbilens baksäte och chattar. Flört och romans mellan chaufförer kanske också uppstår över filgränserna.
 
Vägvillor blir 2000-talets pojkstreck
Precis som människans intellekt kan artificiell intelligens luras om den matas med falska intryck. Med små medel kan det gå att lura smarta bilar så att bilarna uppför sig konstigt. Strategiskt placerade objekt, med ytor som reflekterar bilens radar kan få bilar att bli överdrivet försiktiga, en viss vägsträckning kanske lockar till sig bilar som hamnar i till synes oförklarliga köer.
 
Outlook-synkad bil
Bilen kan få tillgång till kalendern i datorn och själv hitta den effektivaste ordningen som platser ska besökas. Medan ägaren sover utvärderar kalendern och bilen om huruvida apoteksbesöket eller mötet med kollegan borde ske först, och det slutar med att den kontaktar kollegans kalender för att föreslå en schemaändring.
 
Bilpersonligheter
Beroende på inställningar och att bilen lär sig förarens personlighet utifrån körsätt, kan bilar få väldigt olika personlighet. Försiktiga bilar som undviker olycksrisker, gröna bilar som noga sparar på utsläpp (och kanske, om ägaren vill det, subtilt bestraffar icke miljömedvetna bilars framfart genom att aktivera rutspolning just när man kört om en miljöovänlig bil), bilar som försöker undvika att bryta trafikregler - eller tar ut svängarna så mycket de får (och andra bilar som programmerats att tjalla om de observerar något skumt). För det är ju så att en bils personlighet säger en hel del om ägarens, och vice versa. Något försäkringsbolag sedan ett tag tillbaka tagit fasta på.
 
Det kollektiva bilmedvetna
När en bils mjukvara lär sig något sänder den informationen till biltillverkarens server, som kan pusha den till andra bilar. Inte bara sådan som har med drivrutiner till hårdvarain i bilen, utan det är också tänkbart att information om hur man förebyggt/inte förebyggt en viss sorts olycka kan lära andra bilar att bli säkrare.

Det finns inget skäl att tro att människor är de bästa tänkbara förarna. Vi är långsamma, har en flackande uppmärksamhet, kan inte tolka signalerna från bilens alla sensorer och ibland blir vi stressade. Kort och gott, vi är inte främst skapta för att köra bil. Det talar för att automatik kan bli signifikant bättre än människor på fler och fler områden.
 
Efter den automatiska växellådan, var farthållaren förmodligen det första steget mot robot-bilen. Nu börjar adaptiv farthållning komma, som gör att bilen detekterar bilar framför sig med laser eller radar, och saktar ned eller accelerar för att hålla lämpligt avstånd. Sensorer kan också varna eller förbereda bilen för en krasch.
 
Nästa steg är kommunikation mellan bilarna, så att de kan gemensamt planera sina beteenden.

Ett område som studerats är ”platooning”, där bilar på motorvägar automatiskt koordinerar sin acceleration och bildar kedjor för att spara drivmedel och reducera buller. Men för att få dessa fördelar behöver bilarna köra nära varandra, vilket kräver precision och snabba reaktioner som människor knappast klarar.
Nätverkade bilar kan också fungera som mobila sensorer, rapportera vägförhållanden, varna för hinder och signalera till räddningstjänst om olyckor sker.
 
Under vissa moment, som parkering, är nog de flesta villiga att låta bilen styra sig själv. Men det är troligt att bilar kommer att kunna styra sig själva på fler och fler områden.
 
Drömmen om den förarlösa bilen har funnits länge, men hittills hållits tillbaka av svårigheten att förstå bilens närmsta omgivning, navigation, kontrollera bilen själv och att planera rörelserna. Idag är sensorer och GPS billiga och bra nog att lösa de första två problemen, och digitaliseringen av bilars mekanik har gjort kontroll hanterbart. Det som återstår är rörelseplaneringen, ett klassiskt robotikproblem där mycket forskning sker.
 
Det kanske starkaste argumentet för att förarlösa fordon kommer är resultaten i DARPA Grand Challenge, en tävling för förarlösa fordon som arrangerats 2004, 2005 och 2007. 2004 kom inga deltagare i mål alls. 2005 slog alla bilar utom en fjolårets rekord, och fem av de 23 fordonen klarade också den besvärligare 212 km långa off-road sträckan, vilken inkluderade tunnlar och tvära svängar. 2007 förpassades tävlingen till stadsmiljö, där fordonen navigerade en 96 km lång sträcka där de var tvungna att följa trafikregler och hantera annan trafik. Vinnaren, Carnegie Mellon Universitys Tartan Racing klarade sträckan på 4 timmar och 10 minuter. Kanske inte en så hög hastighet, men utvecklingstakten av fordonen är imponerande. Givet att den amerikanska militären också fortsatt kommer att vara mycket intresserad av att finansiera och använda autonoma fordon är det troligt att vi kommer att få se allt mer effektiva fordon i en nära framtid. Civila tillämpningar är troliga, särskilt som EU och andra aktörer visar allt mer intresse.

Det som blir verkligt avgörande för smarta bilars utbredning, kommer att vara säkerhet, hur praktiska de är och ansvarsfrågan. Precis som för annan teknik, kommer piset för intelligensen sjunka och bli försumbart med tiden.
 
Närhelst någon form av säkerhetsutrustning blir billig nog brukar den också bli obligatorisk.
Det innebär att det är fullt tänkbart att intelligent automatik inte bara blir ett tillval utan standard.
 
Gränssnittet mellan människa och maskin är viktig. Det räcker inte med att en bil är smart, man måste kunna umgås med den också.
 
Den verkligt svåra frågan är hur mycket vi kommer att lita på smarta bilar. Människor behöver en känsla av att ha kontroll över situationen. Det är därför många fler är rädda för att flyga (ingen kontroll) än att åka bil (mer kontroll). Nätverkade bilar kan mycket väl ses som ett hot mot privatlivet – men vem vet, kanske möjliggör de också ”socialt körande” som istället stimulerar till användning. Exempelvis att bilen föreslår utflyktsmålet, eftersom den vet att andra personer med samma intressen som föraren är på väg just dit.
 
Spridningen av autonoma fordon kan också mycket väl hindras av juridiken, när frågor om ansvar vid olycka exempelvis inte kan lösas. Vi har idag rätt lite erfarenhet av att hantera autonoma maskiners ansvar, och även ”normala” olyckor kan tänkas skyllas på automatiken. Även om systemet är säkrare än mänskliga förare kan dyrbara rättsprocesser kosta mycket tid, pengar och förtroende – den grupp människor som räddas av systemet är osynlig och omedveten om det, medan de som misstänks ha skadats av det blir synliga. Här spelar förmågan att visa generell säkerhet en viktig roll, eftersom det är troligt att många stater kommer att skydda industrin från processande om den kan visa att autonomi faktiskt ger säkerhets- (och kanske miljö-) vinster.
 
All teknikutveckling tar tid. Vi både över- och underskattar hur snabbt vissa tekniker kan slå igenom. Brittiska analytiker har gjort försiktiga förutsägelser om olika smarta väginfrastukturer år 2055. Jag tror att de rejält underskattat hur snabbt vår trafik kommer att robotiseras.
 
Anders Sandberg, doktor Oxford University, forskningschef Eudoxa

DR Anders Sandberg
James Martin research fellow på Future of Humanity Institute, James Martin 21st Century School, Oxford University, och forskningschef på Tankesmedjan Eudoxa. 

Share
Trackback-URL för detta inlägg:
http://www.carwinism.se/trackback/157

Kommentarer

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.

Mer information om formateringsmöjligheter